Flickan del 3
Flickan vaknade upp med ett ryck. Hon satte sig upp och stirrade på en man i svart i kåpa. Så mindes hon. Vandraren, han hade hjälpt henne från soltaterna.Han satt på samma sten och tittade in i elden, precis som han gjort när hon somnade. Han tittade upp och nickade mot henne. Hon märkte att hon höll hårt i tygstycket. Flickan var tvungen att glänta på tyget för att se till att det låg kvar. Det gjorde det. Hon reste sig upp och tackade mannen och sprang sedan sin väg.
Efter några kilomter såg hon två män i uniform går omkring i skogen. Vad var..? Soldaterna!Snabbt gled hon in bskom ett träd. Var dom kvar!? Dom måste stannat i skogen när de inte hittade henne. Varför gav det inte up? Hon vände tvärt om och sprang åt andra hållet.
- Hallå! Där är hon! Ropen hördes och hon kastade en blick bakåt och fick se femton soldater springa bakom henne. Hon ökade på stegen.Hon sprang upp för en sluttning och i farten rev hon armen på en gren. Plötsligt försvann alla träd omkring henne, och hon stod ute på klippan.
Himmlen var alldeles klar blå. Hon gick fram till klippans kant och tittade ner. Vågorna smällde våldsamt upp på klippväggen. Rösterna kom närmare och hon vände sig hastigt om. Nu stod hon med ryggen mot vattnet. Soldaterna klev ut på klippan, en efter en. Dom stod helt stilla. Vinden slet i hennes långa hår och den trasade kjolen fladdrade runt hennes fötter. Det fanns bara en sak att göra. Långsamt vek hon upp det blå tyget och tog fram dolken. Hantaget var i guld, och det silverfärgade bladet var en aning böjt. Hon tog ett djupt andetag. Det här var det ända rätta. Ingen skulle kunna få den nu. Hon satte bladet mot magen, och tröck till. Sedan drog hon ut den och släppte den över kanten. Med ett leende på läpparna föll hon baklänges, ner mot vågorna.
The End.
Det kommer en del två, kanske.. senare.
Vad tycker ni?
Kramizar
