Flickan, del 2
Hon hörde soldataerna dundra in i gläntan och när det med plaskande steg tog sig över bäcken. Genom lövverket bakom buskarna såg hon hur vakterna stegade fram till vandraren. Mannen stod med rak hållning och visade inga tecken på rädsla eller osäkerhet. Han stod med ryggen mot henne och höll sin stav i handen. Flickan hörde vakten fråga om han sett en flicka i lång klänning i närheten. Vandraren talade med låg stämma så hon hörde inte vad han svarade, men han pekade med handen åt väst. Tack och lov. Vakten srek någonting och sedan sprang de därifrån. Mannen stod stilla en stund för att vara säker på att dom var borta. Sedan vände han sig om och gick fram till elden. Flickan kom fram från sitt gömställe. Vandraren pekade på filten och hon slog sig ner utan ett ord. Själv satte han sig på en liten sten intill elden. Det kändes så konstigt, tänkte hon medan hon lade sig ner på den bruna slitna filten. Hon visste ingenting om den här mannen. Ändå litade hon på honom. Flickan kom på sig själv med att tänka på att han inte sagt sitt namn. Inte heller hade hon. Det kändes bra. Sedan somnade hon.
Fortsättning följer senare idag!
Kramizar
